Hemmagjord stenpelare

Hej allihop! Kanske någon noterat att jag inte är särskilt aktiv på bloggen för tillfället. Det beror på att jag just nu är i slutskedet av min doktorering. Det innebär att absolut inga pyssel eller trädgårdsprojekt blir gjora, och blogga hinner jag inte heller. (Jag hade tänkt göra detta inlägg för ett bra tag sen men... Det var ju det där med tiden ja!) Jag vill även passa på att hälsa nya följare välkomna - jag blir jätteglad! Rätt vad det är kommer det till våren att poppa upp inlägg på denna blogg igen...

Här kommer en bild på säsongens sista lilla projekt för min del; en "hemma-murad" sten-pelare. Den var jättelätt att göra, men måste göras i två steg. En riktigt stor trädgårdssten utgör "botten", sen ligger det fyra vanliga kvadratiska trädgårdsplattor på den med lite bruk mellan alla plattor så att det "klistras" ihop. När detta är gjort, "klär man in den" i murbruk och bygger upp en sluttande kant på "foten" av murbruk. Denna får sedan torka ett dygn innan man gör top-delen. (Detta för att kunna göra en motsvarande sluttande kant under top-plattan. Om inte nederdelen torkat kommer droppande murbruk förstöra den. När den är torr är det bara att borsta bort klumparna innan de torkar.) Slutligen gör man alltså top-plattan (i vårt fall tre ganska stora klinkersplattor på varandra) och gör en sluttande kant under. Ta-da! En "antik" stenpelare som endast kostat ett par tior i material.

Hoppas att ni alla har en mysig höst med mycket stearinljus, röda höstlöv och soliga förmiddagar! Vi ses igen om ett tag - då ska jag titta in hos er också... Hoppas också att ni har överseende med att jag inte besökt er på länge.

Slutligen kommer här en liten fundering:

Det är viktigt att ha en stadig grund att stå på,

men med en hundskit under skon halkar man lik förbannat!

Kram allihop!

Stina

Étude - den perfekta rosen för mitt rostorn!

Äntligen har jag hittat den perfekta rosen för mitt rostorn Prinsessa från Rosverkstan! (Jag har målat det i en silvergrön nyans som matchar vårt hus.) Étude betyder "studie" på franska och namnet passar verkligen. Tittar man noga så kan man finna både silver, rosa, rött, karmin och aprikos i de välfyllda stora blommorna. Trots att doften inte är så stark är det en smått överväldigande ros.

Jag hoppas att den kommer att funka, det händer ju att det blåser rätt så bra på platsen, men den har i alla fall fått massor med rosjord och solen ligger på nästan hela dagen. Den kan bli 2,5 m hög och 1,5 meter bred och borde alltså inte ta över tornet fullständigt - jag vill ju att det ska synas! New Dawn är förälder, och liksom den remonterar även Étude. Runt tornet växer även två Mme Boll. Dessa portlandrosor blir inte allt för höga och är starkt rosa med en dragning åt lila. (Hoppas att nyanserna funkar ihop...)

När jag planterade rabatten i våras petade jag i vad jag hade till hands, vilket medfört att jag kommer få ändra en hel del på perenn-sidan, men det finns i alla fall ingen bar jord... Måste plantera lite lavendel när monstersommarljusen är borta, inte anade jag att dessa skira små sötingar skulle växa sig mer än meterlånga och kasta sig över alla andra växter.

Ursäkta att jag inte tittar in hos er så mycket nu under sommaren, men det är ju så mycket annat man vill göra. Mörka myskvällar framför datorn kommer - snabbare än man anar!

Kram!

Stina

Alchymist

Vid havet i Kristianopel blommade den här vackra doftande rosen vid midsommar. Det är en Alchymist och en av de vackraste rosor jag någonsin sett. På Flora Linnea kan man läsa att det är en engångsblommande klätterros/rambler från Kordes som blir 2,5 m hög och går att odla upp till zon 4. Den åker direkt upp på min önskelista!

Det regnar, men än är det sommar!

Kram, Stina

Min absoluta älsklingsträdgård

Vid havet utanför Göteborg ligger farmors sommarställe och den vackraste trädgård jag vet. Där var jag mycket på somrarna när jag var liten, och det är nog faktiskt där som mitt eget intresse för trädgård först vaknade.

Nepeta och stäppsalvia är vackert tillsammans,

och letar sig gärna ut genom sprickor i murarna.

Trädgården är uppbyggd i terasser som sluttar ner mot en havsvik med en liten småbåtshamn. På båda sidorna reser sig bergknallar som ramar in trädgården. I kombination med huset och ett högt staket gör bergen att det nästan alltid är ganska så lugnt i trädgården, även om det annars är en ganska så blåsig plats. Om man sitter på husets lilla förstukvist, kan man blicka ut över hela trädgården, båthuset och även skymta vattnet och en gammal fiskebåt i trä mellan träden....

New Dawn klättrar upp för en av bergssidorna.

Nere vid bryggan integreras en liten rabatt fint med berget.

Farmors favoritfärg är blått och det syns tydligt i hela trädgården. På senare år har det även smugit sig in röda vallmor som skapar en skönt busig kontrast till de välordnade murarna.

Det är farmors pappa som anlagt hela trädgården, murat alla murar och lagt alla gångar. Stenarna fanns på tomten, och han har verkligen lyckats göra det bästa av vad som fanns på platsen. Farmor har berättat att han älskade att lägga sten och rulla stora stenbummlingar. Han satte ryggen mot dem och tog spjärn med benen. Den här trädgården är utan tvekan min största inspirationskälla vad gäller trädgård. Jag tycker att den är ett ypperligt exempel på vad som kan skapas när man utgår ifrån vad som finns på plats och utnyttjar de naturliga förutsättningarna.

På väg ner till bryggan går man förbi en doftande honungsros, som nästan helt tagit över

ett gammalt äppelträd och nu letar sig vidare upp för berget.

Lichtkönigin Lucia lyser verkligen upp, och doftar helt ljuvligt...

(Remonterar gör den också, står alltså givetvis på önskelistan!)

För att komma till den terasserade delen av trädgården går man igenom detta vackra spjälstaket där en klätterhortensia huserar fritt. Staketet har "alltid" funnits där och bidrar starkt till trädgårdens karaktär. Nu är det dags för skrapning och målning igen, men visst är det vackert när det är lite slitet också?

Hoppas att ni också har ett smultronställe

någonstans att ständigt återkomma till!

Kram!

Rose de Rescht

Nu blommar Rose de Rescht, uppkallade efter en stad i Persien, för fullt. Det är en gammal, klassisk ros (höstdamascena, buskros) som remonterar och doftar helt underbart. Den planterades förra våren och verkar trivas utmärkt! (Men så har den också fått massor med rosjord vid planteringen och ett bra, vindskyddat läge med eftermiddags- och kvällssol.) I år har den blivit nästan en meter hög, och jag hoppas på lite till nästa år. (Den kan bli upp åt 1,5 m.) Framför rosen växer stäppsalvia och lavendel. Rose de Rescht och lavendel planterades precis vid glasverandatrappan så att man ska kunna sitta där med en kopp te på kvällarna och bara dofta.....

Kram!

Rosa fluff och silvervita mattor

När paradisbusken blommar är den trädgårdens absoluta medelpunkt. Att en het eftermiddag kunna gå in under ett rosa valv och sätta sig i skuggan och titta ut under de blomtyngda grenarna är ren livskvalitet! Jag kan inte nog rekommendera att klippa till den annars ganska risiga busken så att den blir som en gigantisk plym. Att den dessutom växer där det är riktigt näringsfattigt och torrt gör det ju inte sämre precis...

Nu blommar också silverarven, en fantastisk marktäckare i soliga, lite torra lägen. (Den växer även bra i skugga, men kan där bli lite väl hög för sitt eget bästa.) Eftersom den är så lätt att föröka (ta en reva och gräv ner halva) så kommer den snart vara min trädgårds vanligaste perenn - förutom lavendel förstås.

För övrigt så håller jag mest på och gräver nya perennrabatter. Det är både mycket och tungt jobb, men i morgon kommer grus och sten - då blir det i alla fall omväxling i skottkärran!

Kram!

Rosa rugosa - räddningen för min torra trädgård?

I bland känns det tufft att vara rosälskare och bo på en gammal sandbank. Stora delar av vår trädgård har inte ens jord utan nästan ren sand där man får vara tacksam över vad som än vill växa. Vad man än planterar måste man jordförbättra - framför allt om man vill ha rosor. Jag har nu hunnit prova ett antal rosor och inser att det handlar om att välja så torktåliga rosor som möjligt. Som tur är finns då Rosa rugosa-hybrider. Att jag inte tänkt på det tidigare! (Jag har nog tyvärr köpt rosor med hjärtat och inte med hjärnan. Men, nu ska det bli ändring på det!) Och ärligt talat - nu när jag läst på och kollat på bilder inser jag att det nog går att göra verklighet av mina rosendrömmar. Rugosorna har faktiskt mängder med fantastiska egenskaper:

• Många doftar mycket av klassisk rosdoft.
• En hel del sorter remonterar.
• Vackra nypon är vanligt. (Till denna grupp hör de rosor vi ofta kallar "nyponrosor", som växer på våra stränder.)
• De tål magra jordar. (Jag skulle kunna tänka mig att många av dem blommar sämre om de får för mycket näring.)
• Det finns många hybrider med fyllda blommor.
• Vind ska inte vara något problem, och många tål även lite skugga.
• I stort sett sjukdomsfria.
• Går att odla i kallare zoner.
• De kan bli rejält stora. (Vilket är precis vad jag, som har en stor trädgård, vill.)
• Behöver inte beskäras varje vår.

Nackdelarna som jag kan komma på skulle väl vara att de är väldigt taggiga och kan bli risiga med åren. Jag antar att det senare lätt kan åtgärdas genom beskäring. (Jag får väl skaffa ett par bra roshandskar...)

Här kommer bilder på några rosor som jag förälskat mig i och vill ha. (Det finns massor av andra fina rugosor också. Hansa till exempel.) Bilderna kommer från Flora Linnea. (Therese Bugnet och Louise Bugnet är så kallade kanadensiska rosor, men visst 17 måste båda vara rugosahybrider?)

White Grootendorst

Souvenir de Philemon Cochet

Selma Lagerlöf

Roseraie de L'Hay

Blanc Double de Coubert

Pink Grootendorst

Therese Bugnet

Louise Bugnet

Jag tänker aldrig sluta drömma om en romantisk rosenträdgård!

Kram alla trädgårdsentusiaster!

Ljuvliga försommarblomster

Ah, så vackert det är nu! Man vill inte gå in på kvällarna när det är ljummet, ljust och fåglarna kvittrar. Nu börjar sommarens perenner att blomma också. Först ut i vår trädgård är en otroligt maffig trädgårdsiris som köptes förra året och en ljuvlig liten alunrot som jag hittade förkrympt i trädgården när vi flyttade hit.

Aklejor hittar jag här och var i trädgården och flyttar. Dessa flyttades förra året, och blir superfina i år. (Att flytta gamla aklejor kan innebära att det tar ett tag innan de repar sig, eftersom de har en pålrot som tenderar att gå av när man gräver upp plantan. Men, tåliga som de är repar de sig alltid!) Ljusrosa aklejor och silvriga lammöron (höga som blommar) visade sig bli en ljuvlig kombination!

Mina små frösådda perenna malvor vid namn Zebrina har börjat blomma, men är fortfarande små. (De ska bli upp åt en meter.)

I den totalt ogräsinvaderade rabatten på norrsidan är det faktiskt riktigt fint så här års, nu blommar nämligen en rhododendron som nog stått där i evigheter och är i skriande behov av lite kärlek och omtanke. Det blir nog knappast i år dock... Rabatten är stooooor, och helt igenväxt.

Visst är det härligt när huden luktar sol och man är så där skönt sol-hela-dagen-trött och aningen frusen när man går och lägger sig!